thelawofmurphy

Alla lägenhetens cirka sextio kvadrat är städade. Man kan se golv där det förut fanns damm. Ascoolt.

Imorse dödade vår hyresvärd den gigantiska istapp som vi länge har odlat utanför vårt köksfönster. Den var monstruöst stor och vi hade nästan börjat utveckla känslor för den. Därför blev vi ganska ledsna. Förut har vi ju skuttat utanför dörren fulla av spänning för att se hur mycket den har växt under natten, och om den har nuddat marken än. Vad finns där nu att se fram emot utanför lägenhetsdörren. Ingenting. Ingenting alls.

Tack o lov så har vi kvar vår andra lilla skyddsling, Torsten. han är en vitlök och bor i ett dörrfack i kylskåpet. Han har följt med oss från där vi bodde förut på Volontär. det hade lixom börjat växa gröna små stjälkar på honom, så vi hade inte hjärta att lämna kvar honom. Nu kan vi ju inte äta upp honom. Det går ju bara inte. Han är ju vår vän.

Vi är fullt normala, vi vet.