thelawofmurphy

Alla lägenhetens cirka sextio kvadrat är städade. Man kan se golv där det förut fanns damm. Ascoolt.

Imorse dödade vår hyresvärd den gigantiska istapp som vi länge har odlat utanför vårt köksfönster. Den var monstruöst stor och vi hade nästan börjat utveckla känslor för den. Därför blev vi ganska ledsna. Förut har vi ju skuttat utanför dörren fulla av spänning för att se hur mycket den har växt under natten, och om den har nuddat marken än. Vad finns där nu att se fram emot utanför lägenhetsdörren. Ingenting. Ingenting alls.

Tack o lov så har vi kvar vår andra lilla skyddsling, Torsten. han är en vitlök och bor i ett dörrfack i kylskåpet. Han har följt med oss från där vi bodde förut på Volontär. det hade lixom börjat växa gröna små stjälkar på honom, så vi hade inte hjärta att lämna kvar honom. Nu kan vi ju inte äta upp honom. Det går ju bara inte. Han är ju vår vän.

Vi är fullt normala, vi vet.

Frukostmackorna som vi äter hemma just nu heter frökusar. Frökusar. Hur gulligt låter inte det på en skala? Små hästar av frön som skuttar omkring. Iiih.

Förut när jag gick igenom den dagliga skörden nya blogginlägg från mina bloggfavoriter, en sysselsättning som förövrigt fortfarande tar löjligt mycket av min tid och som är ett beroende i samma klass som facebook, så fick ett inlägg hos Hanna Fridén mig att nästan sätta frukostmackan i halsen. Inte någon som skrivit, hon skriver awesome, utan snarare den artikel från aftonbladet som hon hade länkat till. Denna artikel närmare bestämt:


(klicka på bilden för att komma till resten av artikeln)




Alltså. Jesus. Jag säger då det. Det finns inget stopp på dessa galenskaper. Hur är människan funtad?
Hur kan man åka till Haiti med inställningen att vilja hjälpa människor och sen ge ett barn en freakin parfym för 650 kronor. Han har ingen mat, inga kläder, en högst osäker framtid. Vad ska han med en parfym till. Det spelar ingen roll om det är Hugo Boss. Ska han dricka den?
Jag blir tokig. Efter mötet med pojken åkte hon iväg i brutusmegabilen och åt långlunch. Pojken gick hem till sin fattiga familj med parfymflaskan i handen. Hungrig. Förvirrad.

Tydligen är inte det här första gången Carola gör något sånt här utan att tänka till lite först. För ett par år sedan delade hon ut sin nya julskiva till hemlösa i Stockholm. En skiva. Som dom ska spela på vadå?
Gaah.

Finast var ändå kommentaren som Hanna Fridén fick på sitt inlägg. Att pojken ska vara tacksam. Tacksam. För vadå? Äsch, när han dör av svält kommer han ju i alla fall lukta 650 kronor godare.

Hej Influensan!

Jag skulle bara vilja ta tillfället i akt och säga att jag hatar dig, och att du borde krypa tillbaka dit där du kom ifrån. Man kan anta att du inte vet om detta eftersom du målmedvetet fortsätter plåga intet ont anande människor, men ont i halsen är inte kul. Inte att ha feber heller. Eller att ha så mycket snor i huvudet att det täpper till hjärnan så att det är omöjligt att ens tänka. Eller att inte kunna sova på hela natten för att man måste gå upp och gå för att inte dö av syrebrist. Det är inte okej. Inte någonstans.

Nu skulle jag vilja att du försvinner, och det snarast. Jag har försökt jaga bort dig med fishermans friend. Det har knaprats alvedon. Jag har till och med kallat hit min trogne vän, och din värsta fiende, Bromexin. Ingenting verkar riktigt bita på dig, din sablarns usling. När jag var på toa alldeles nyss så hostade jag så kraftigt att badrumsvågen hoppade igång.

Så nu ber jag dig, än en gång, att lämna mig ifred. Snälla.
Jag tänkte också passa på att hota dig lite. Mitt imunförsvar är kickass. Jag har inte varit sjuk på en evighet, och ändå lyckades du pilla dig förbi. Det kan bara ha handlat om tur. Den kommer inte hålla i sig speciellt länge för din del. För du har retat upp mitt imunförsvar för sista gången. Det är argt. På allvar. Jag säger bara. Watch your back.
Och med dom orden lämnar jag dig.
Försvinn.

Mvh ägaren till kroppen du håller på att besudla.

För första gången sedan vad som känns som hundra år så är jag sjuk. Min hals är allderles trasig och vill inte släppa in någon luft alls. Än en gång önskar jag att det fanns någon alternativ andningsmetod att ta till i sånna här fall, eftersom näsan inte hjälper till speciellt mycket den heller. Typ gälar. Gälar hade varit en bra grej. Plus att man hade kunnat vara under vatten hur länge som helst. Hur awesome hade inte det varit.
En gång lurade jag i en kompis att jag kunde andas med öronen, som förklaring till att jag kunde sjunga lilla snigel med stängd mun. Det hade också varit ett godtagbart alternativ.

Eftersom jag inte har skrivit sedan, vad som också känns som hundra år, så kan jag ju göra en liten snabb update.

Det bästa just nu:

- Att jag och min bästigaste sambo ( hur konstigt på en skala kändes inte det att skriva?) har Visbys snyggaste lägenhet.
- Att mina föräldrar, min bror och min morfar kommer och hälsar på näst nästa helg. Äntligen.
- Att det finns en indisk restaurang inte så himla långt ifrån vår lägenhet som serverar min nya favoriträtt, mangokycklinggryta med kokos.
- Att det finns en pizzeria ännu närmre vår lägenhet som gör en jättegod kyckling och currypizza med jordnötter.
( jag är inte alls insnöad på kyckling och mat i största allmenhet just nu. Inte alls.)


Det sämsta just nu:

- Att min hals är trasig och olagbar ( inte att förväxlas med oslagbar)
- Att jag köpte möbler för alla mina pengar och nu är pank.
- Att jag har massa räkningar att betala med mina obefintliga pengar
- Att alla mina meningar, irriterande nog, börjar med att.
- Att jag är lite ensam och sällskapssjuk såhär i sjukdomens dagar, medan alla runt om mig är ambitiösa och har galet mycket att göra och hinner inte ses. Eller umgås. Eller någonting.
- Att jag också faktiskt är ambitiös men är i någon form av pluggarsvacka som gör att allt blir fult och tar jättelång tid.

- Att idiotsnön aldrig verkar smälta bort. Tänkte säga att det enda positiva med detta är att spindlarna fryser ihjäl och dör, så att vi slipper dom på sommaren. Men sen kollade jag upp det, och det visade sig att dom går i ide istället och inte alls avlider. Vilken besvikelse.


Nu ska jag plugga en smula. Försöka animera benen lite bättre på en av våra människofiender vi ska ha i vårt senaste spel. Just nu ser det ut som att dom sprattelsimmar fram. Inte fint alls.
Sen ska jag försöka mig ( höll på att skriva föröka mig. haha.) på att laga den där fantastiska kokoskyckligen jag pratade om. Det är fjärde dagen i rad jag äter kyckling. Snart blir jag en själv.

Halv sju imorse blev vi äntligen klara med hela lägenheten. Då hade vi varit upp hela natten och dessutom skruvat typ oavbrutet sedan i måndags. De enda gångerna vi inte har pillat ihop möbler eller städat är när vi har varit på lektioner eller ätit. Helt galet. Men bra blev det. Bra som attans bannemej.

Vi har fortfarande lite grejer att köpa när vi får pengar igen, men inget akut. Typ lite mer förvaring och stora canvastavlor att ha på våra vita väggar. Sen ska det upp lite mer lampor lite här och var också. Vi kollade lite på fototapet också. Det är inte så sabla dyrt, och vi har en enorm köksvägg att fylla.

Snart kommer förfestfolket. Soffan, Viktor och Oljud. Vi ska lyssna på nostalgimusik, äta quesadillas, häva i oss banana split, dricka captain morgan och ha det allmänt trevligt. Sen knallar vi nog ner till kåren eller liknande. Passa på att ha en allmänt asbra kväll eftersom hela morgondagen kommer bestå av intensivt pluggande. Med roliga speldesigngrejer och så mitt hatämne vektorgrafik. Hurra.

Feeder – Feeling A Moment


Okej, den här låten är inte så himla glad egentligen, men kan vi inte låtsas att den är det? Bara idag. För även om texten är lite småsorglig så får själva låten mig bubblig inombords. På ett bra sätt.
Därför passar den denna fredag allderles utmärkt. För även om jag har hundra saker att göra, framför allt en himla massa pluggande och städande, så känns det här som början på en allderles underbar fredag.

Vår lägenhet börjar äntligen se ut just som en lägenhet. En skitsnygg lägenhet dessutom. Garderoberna i sovrummet har kommit upp och det hänger fint tyg framför. Den är gigantisk, en hel vägg lixom, och jag har fortfarande inte plats för alla mina kläder. Jeez.

Föresten. Bad Romance med Lady Gaga vetni. Dansen i den musikvideon påminner mig så fruktasvärt mycket om dansen ett annat klipp. Så varje gång jag hör låten så börjar jag skratta lite inombords.
Kolla här så fattar ni vad jag menar.

Och som om jag inte har det nog jobbigt så väljer jag fel colaburk på skrivbordet hela tiden medan jag pluggar. Tre står här. Två är tomma, en är nästan full. Nio av tio gånger väljer jag fel burk. Det är ett hårt liv jag lever.
Plus att jag är lämnad helt solo. Den andre har gett sig av till en kompis. Jag sitter kvar och är duktig. Pluggandes. Eller mindre duktig om man räknar med att jag läser bloggar och obsessar över facebook istället. Hur många gånger kan man kolla facebook varje dag utan att räknas som beroende? Jag är nog farligt nära gränsen. Men hur ska jag annars kunna veta vad alla andra sysslar med undrar jag. Kontrollfreak. Inte alls.

Jag har fylligt, ja det heter så, år i helgen. Tjugoett stycken. Fort går det. Så fort att jag knappt hinner med själv.

Vi kom tillbaka till Visby igår natt. Med två bilar, ett släp och en morfar. Släpet var fyllt till bristningsgränsen med IKEA-möbler. Vår nya lägenhet var ju typ tom. Så vi behövde i princip allt. Så nu har vi jättemycket kartonger med byråar och grejer i hela lägenheten. Man får typ flytta omkring en massa för att kunna röra sig här. Som ett gigantiskt pussel. Det är lixom ett litet äventyr varje gång man gå någonstans.

Vi upptäckte också till vår stora glädje att vattnet hade frusit när vi kom hem igår. Så nu kan vi varken diska, duscha eller gå på toa. Inte ens borsta tänderna lixom. Inte helt optimalt.
Vi pratade med hyresvärden om det igår, så han satte igång en massa element, där det troligen har frusit, för att det skulle tina. Funkade inte det så skulle han ta dit rörmockaren...det fungerade inte. Naturligtvis. Istället gick en propp. Så nu har vi ingen värme i hälften av vardagsrummet heller. Wuhu. Murphys lag. 
Hyresvärden sa också, när vi ringde, att han skulle komma hit och titta på det vid åtta. Nu är klockan halv elva och han har inte kommit. Men han har väl mycket att göra.

Igår fick jag traska bort till en kompis för att hämta en hink med vatten så att jag  i alla fall skulle kunna få bort disken som vi hade lämnat innan vi åkte. Sen hämtade vi snö igår som vi tinade vid elementet för att ha något att spola med. Det känns lixom lite medeltid alltihopa. Nog för att vi är i Visby, men vatten kan man väl ändå begära eller?
Imorgon ska jag nog gå och låna en dusch.

Nu ska jag fortsätta plugga medan Kaka skruvar ihop våra möbler. Jag vet inte om det är helt rättvist. Jag gillar att skruva ihop ikeamöbler. Det är lite som att bygga vuxenlego. Imorgon kan jag i alla fall hjälpa till att skruva ihop garderoben. Wiha.