thelawofmurphy

Förut när jag gick igenom den dagliga skörden nya blogginlägg från mina bloggfavoriter, en sysselsättning som förövrigt fortfarande tar löjligt mycket av min tid och som är ett beroende i samma klass som facebook, så fick ett inlägg hos Hanna Fridén mig att nästan sätta frukostmackan i halsen. Inte någon som skrivit, hon skriver awesome, utan snarare den artikel från aftonbladet som hon hade länkat till. Denna artikel närmare bestämt:


(klicka på bilden för att komma till resten av artikeln)




Alltså. Jesus. Jag säger då det. Det finns inget stopp på dessa galenskaper. Hur är människan funtad?
Hur kan man åka till Haiti med inställningen att vilja hjälpa människor och sen ge ett barn en freakin parfym för 650 kronor. Han har ingen mat, inga kläder, en högst osäker framtid. Vad ska han med en parfym till. Det spelar ingen roll om det är Hugo Boss. Ska han dricka den?
Jag blir tokig. Efter mötet med pojken åkte hon iväg i brutusmegabilen och åt långlunch. Pojken gick hem till sin fattiga familj med parfymflaskan i handen. Hungrig. Förvirrad.

Tydligen är inte det här första gången Carola gör något sånt här utan att tänka till lite först. För ett par år sedan delade hon ut sin nya julskiva till hemlösa i Stockholm. En skiva. Som dom ska spela på vadå?
Gaah.

Finast var ändå kommentaren som Hanna Fridén fick på sitt inlägg. Att pojken ska vara tacksam. Tacksam. För vadå? Äsch, när han dör av svält kommer han ju i alla fall lukta 650 kronor godare.