thelawofmurphy

Jag pratade just med en vän hemmifrån. Vi har känt varandra länge. Mycket länge. Och vi har umgåtts en hel del. Det slog mig nyss, jag känner honom inte längre. Jag vet inte när det hände, men helt plötsligt känns det som att jag pratar med en total främling. Det är stelt och lite konstigt, så var det inte innan. Är det jag eller han som har förändrats eller är det vi båda.
Det som skrämmer mig mest är att jag inte bryr mig så mycket om det.

Förut slog det mig. Just nu är jag precis där jag ska vara. I Visby. I vårt lilla hus. Med min pojke. Pluggandes den här utbildningen.
Jag har inte bara ett hem här. Jag känner mig hemma.

I spelet som vi håller på att göra nu spelar man en gammal och erhört ljudkänslig tant, Ester, som blåser bort irriterande fiender med en hårtork ( höll på att skriva hårtok, det hade varit kul). Denna kväll/natt har jag suttit och animera hennes död. Eller död är väl att ta i. Eftersom det ska bli ett barnspel så avlider hon naturligtvis inte, utan snarare blir galen av ilska och stövlar ut ur skärm. Hur som helst. Att animera en karaktärs "död" är betydligt svårare än vad man tror. Eller vad jag trodde i alla fall. Jag är nu uppe i 31 frames, alltså 31 olika bilder som visas efter varandra, och jag är bara klar med första delen i animationen. Helt galet. Att försöka få fram en miniatyrkaraktärs ansiktsuttryck och kroppsspråk utan att tappa själva grundkonceptet är inte lätt. Faktiskt.
Men jag tror att jag lyckades. Nu ska bilderna rensas upp och färgläggas. Huga.

Annars har dagen varit sådär lagom innehållsrik. Det kom inget Viasatkort med posten. Därimot fick jag en påminnelse på en räkning, alltid lika roligt.
Jag hade inga lektioner så jag var hemma och pluggade. På förmiddagen blev det dock inte så mycket av det. Dels eftersom Kaka tänkte vara snäll och låta mig sova så att jag vaknade vid ett, och dels för att jag var så omotiverad. Därför sorterade jag min musik och pratade med min mamma istället. Produktivt.
Sen blev det köttfärspaj med kaka och Viktor. Vi diskuterade även extensiella frågor, något vi har en tendens att göra när vi ses. I den lilla pajformen hade jag lyckats pressa ner hela 800 g köttfärs. Verkligen packat det. Ändå blev hela pajen uppäten, förutom en pyttepytteliten bit. Vi är matvrak.

Grattis i efterskott du som är kvinna föresten. Man önskar tydligen varandra det denna dag tycker moderaterna. Det var det värsta jag hört. Vadå grattis? ...Tack?

Orkar.Inte.Skriva.Mer.Om.Kalksten.

Jag är så förbaskat trött på fossiliserade jävla urtidsdjur. Jag vet, jag är bosatt på en ö som är byggd av skiten. Det går lixom inte att komma undan det, men nu såhär klockan halv fem på natten efter timtal av näst intill meningslöst sökande av fakta i ett ämne som tydligen existerar är det tillåtet att ösa galla över dom små asen. Faktiskt. Jag börjar tro att regeringen vill mörka exakt hur mycket koldioxid kalkstensindustrin egentligen släpper ut, för den informationen verkar vara obefintlig. Morr.

Annars mår jag bra. Jag är hungrig. Skulle behöva äta en frökuse eller två, men man äter ju inte klockan halv fem en söndag natt ( läs måndag morgon) så det är bara att stå ut.

Imorgon kommer förhoppningsvis äntligen vårat Viasatkort. Jag trodde inte att man kunde sukta så enormt efter tv. det har blivit lite av en besatthet. Imorse jublade vi när svt fungerade, trots att allt den visade var skidor.
Jag tycker inte om att titta på skidor. Det brukar vara oerhört sömnframkallande. Men nu var det rätt intressant. Vi skrattade lite lätt skadeglatt åt folk som halkade på spåret när dom försökte langa vatten till skidåkarna, det var en galning med gult paraply som gjorde världens roligaste lilla flygtur innan han landade i snön. Det kallar jag underhållning. Jag skyller det på att vi har levt utan tv så länge. Man blir betydligt mindre kräsen med utbudet då. Tror jag.
Det tog säkert en kvart innan vi förstod att skidåkarna var kvinnor föresten. Vi trodde att dom var män. Androgyn, inte alls.

I ungefär två timmar har jag skrivit ordet koldioxid i ett tomt textdokument, bara för att sudda ut det igen. Det kallar jag effektivt studerande.